Solning I-III, 2015
/ ”Solning” är ett skånskt begrepp med anor från 1800-talet som betecknade den årliga proceduren att vädra gårdens alla vävnader och textilier. På de välbärgade gårdarna blev det ett omfattande arbete – textilierna som förvarades i gårdens kistekammare lyftes ut i friska luften, de lades ut på marken och hängdes upp på buskar och linor. Att på detta sätt “sola” de textila skatterna var också ett sätt att en gång om året visa sitt välstånd för den som hade ärenden förbi.
I fotoserien Solning I-III visas en samtida replik. Här är det hemmets stora samling av ännu obrukade tyger som lagts ut i trädgården. Tygerna är som oskrivna ark, tillsammans solar de sig i sin egen glans och bildar samtidigt ett monumentalt lapptäcke i landskapet.
Den monumentala gestaltningen går att både med allvar och humor koppla till begreppet land art. Land art, som växte fram som konstnärlig uttrycksform under 1960- och 1970-talet, företräddes så gott som uteslutande av manliga konstnärer. Här fanns ursprungligen en inbyggd kritik av kommersialism och det urbana – konstnären vände staden ryggen och tog sig ut i landskapet och gestaltade med de material som där fanns att tillgå. I Solning väljs en något annan väg där verket refererar starkt till en mer domestik och hantverklig uttrycksform.
Solning, photography mounted on aluminium, 140 x 93 cm.
